Recension av Garmin 920xt

 

 Ah, prylar. Föga överraskande för den som känner mig gillar jag prylar. Ett tag har jag snöat in mig på träningsklockor/gps-klockor. Senaste åren har jag gått igenom några stycken. Senaste köpet är en Garmin 920xt, som jag beställde samma timme den fanns att köpa på addnature i höstas. Recensionen har dock dröjt av lite olika skäl, mest beroende på att det kommit många uppdateringar. 

Först av allt: läs DC rainmakers recension om du vill veta mer om tekniken. Den är lysande. Kort version: 920xt är marknadens mest sofistikerade multisportsklocka nu. Coolt. 

Mina reflektioner

Det är en mycket bekväm klocka. Jag har supersmå handleder, men den är ändå bekväm och sitter bra. Jag sover med den på. Sömnspårningen är fånigt primitiv dock, men jag gillar funktionen mer som koncept. Träningsbiten är mycket bra. Den är snabb, exakt och skärmen går bra att läsa. Mitt stora problem med Fenix 2 var ju hur svårt det var att läsa skärmen. Inte så på 920xt. Batterilivet är mycket bra. Om jag inte använder gps klarar jag mig två veckor utan problem, med sporadiskt gps-användande funkar en vecka. Då använder jag alltid aktivitetsspårning och smarta notifieringar. Dessa visar sms, kalender, påminnelser etc i mobilen. Överraskande smidigt. Jag trodde jag skulle avsky det, men det är faktiskt mycket användbart. Alla tänkbara träningsfunktioner finns i klockan. Jag har provat simma, köra cykel inomhus, springa och massor med styrketräning. Det funkar kanonbra. Jag har egentligen inget att klaga på där, småsaker fixas hela tiden med mjukvarouppdateringar. 

Klockan stödjer också appar/widgets. Det finns dock en hel del begränsningar med dessa, och utvecklarstödet är fånigt litet. Liksom antalet nedladdningar. Superpopulära appar/widgets har kanske ett tusental nedladdningar, och det är oklart hur utvecklare ska kunna ta betalt. Således släpar utbudet, men vissa har släppts. Gissningsvis kommer detta ändras när plattformen mognar. Apparna är väsentligt mer sofistikerade än de suunto har, så potentialen finns där. Jag väntar själv på bra kalenderapp, och det dyker nog upp. Trevligt att möjligheten finns hur som helst. 

Så till nackdelarna

Det är en usel klocka. Den har förvisso klockfunktion, något som inte föregångaren hade, men den är superbasal. Världstid finns inte. Det krävs runt 20 klick för att ändra larmtid. Det finns inget stoppur av vanlig sort, eller timer. Timer finns som app, men det är ju absurt. Den kräver gps för att uppdatera tiden till lokal tid, även om mobilens klocka har ändrats, fast de är kopplade ihop. Bökigt när man reser över tidszoner och behöver uppdatera tiden och först kan köra det när man kommit utomhus. 

Men den kanske största problematiken är att Garmin släppt sin nya klocka, vivoactive. Den är tunnare, enklare, men har merparten av funktionerna. Och är billigare. Det är svårt att tydligt se vad som är de viktiga skillnaderna mellan dem för mig som konsument. Lurigt. 

Så, vad är min rekommendation? Tja, det är nog ingen tvekan att 920xt är den bästa multisportklockan nu. Om den är värd 2000kr mer än vivoactive vetetusan, det beror nog mest på hur seriös man är. Är jag nöjd? Ja. Detta är tveklöst bästa träningsklockan jag haft, och den blir stadigt lite bättre med uppdateringar. Fenix 3 verkar trevlig, och snygg, men för mig passade den inte så bra på armen. Suuntos klockor är fina, men saknar vibration, så de går bort för mig. Övriga aktörer på marknaden är inte seriösa nog, tyvärr. 

Men Apples iWatch då?

Det lär säljas massor med sådana, men för mig är den ointressant. Kan prata länge om det, men kortversionen är: 18 timmars batteriliv och inte vattentät. Just det. 18 TIMMARS batteriliv. På en klocka. Fånigt. Jag tycker en vecka är rätt kort egentligen. Ladda varje natt är otänkbart. Att den sedan inte går att simma med är ett skämt. Klart iWatch har en stor målgrupp, Apple lyckas alltid med sina saker, men som seriös träningsklocka är den helt enkelt ointressant. 

Advertisement

Recension av Jawbone UP24

Så, jag är stundtals lockad att köpa prylar. Överraskande va? En av de saker jag gillar är att mäta olika aspekter av mig själv. Det gör att jag r svag för pulsklockor etc., men också andra saker som kan användas för att mäta och dona med sig själv, vad som ibland kallas “Quantified self”. En enkel baspryl för detta är stegräknare. Jag har genom åren använt ett helt gäng med olika stegräknare, från enkla mekaniska Silva (som klickar varje steg man tar) till betydligt mer avancerade (Fitbit, med inbyggd höjdmätare och trådlös synk till datorn). Den stora nackdelen med dessa, enligt min erfarenhet, är att de är rätt trista. Visst, det är kul att se hur många steg man går, men, det är inte så användbart. Det påverkar inte mitt beteende. Dessutom tenderar det vara en pryl som ligger i fickan, i ett par byxor eller liknande, som kanske inte alltid kommer med. I alla fall jag tenderade att glömma mina stegräknare, och de led lite av ett fenomen jag kallar !ännu en pryl att hålla reda på”. Kul, ja, nödvändig, nej.

För ett par år sedan släppte designföretaget Jawbone sin “Up”. Det var en armbandsbaserad aktivitetsspårare, som också hade vibrationslarm och sömnspårning. Den första modellen hade katastrofalt mycket problem, och drogs tillbaka. Något år senare släpptes den i en ny variant, som förvisso höll bättre, men fortfarande led av samma designmässiga problem: Kommunikationen skedde via hörlursporten, varför man var tvungen att koppla enheten till iPhone via denna varje gång man vill få en statusuppdatering, uppdatera larmklockor etc. Massa pyssel.
Ytterligare senare släpptes den uppdaterade “UP24”, som numera använder blåtand av modernt snitt för att kommunicera med iPhone. Detta gör användandet oerhört mycket smidigare, och uppdateringarna sker mer eller mindre ständigt, i bakgrunden, hela dagen.
Denna släpptes nyligen i Sverige, och jag kunde knappt vänta!

Jag upplever att det är en snygg enhet, den passar runt armen, den stör föga (och jag tar bara av mig den när jag duschar, eller laddar den), vilket är en mycket viktig aspekt. Eftersom den alltid är runt armen så riskerar jag egentligen inte att glömma den.
Jag tycker att kommunikationen med min iPhone fungerar väl. och batterilivet är helt ok (ungefär en vecka mellan laddningarna).
Den klarar således det fundamentala kravet på en aktivitetsspårare: Den är enkel och stör inte. Jag behöver inte lägga engagemang på att se till att den kommer med.

Hur väl spårar den aktivitet då? Tja, jag har ingen aning om hur exakt den mäter steg. Egentligen är jag inte så enormt bekymrad över hur exakt den mäter (fast jag normalt är tokig i exakt mätning) eftersom den är smidig för att mäta när jag är aktiv. Vilket ju är vad jag vill ha i detta fall. Man kan också lägga in träningspass etc. manuellt, men detta leder då enbart till en uppskattning på kaloriförbrukning.
Överlag bedömer jag stegräknandet fungerar väl. Jag har inget att klaga på där, i alla fall.
Mitt större intresse, och mitt främsta argument för varför jag köpte UP24an, är sömnspårning och intelligent väckarklocka, dessutom via vibration.

Detta är värt att utlägga något kring. De flesta andra vanliga väckarklockor ringer vid en exakt tid – utan att ta hänsyn till vilken fas du är i sömnmässigt. Det finns vissa som spårar sömncykler, men dessa är antingen dyra prylar, eller ypperligt fungerande appar. Jag har själv använt appen Sleep Cycle till iPhone långt mer än 1000 nätter nu (tror jag). Man lägger sin iPhone brevid sig i sängen och startar appen. Denna app fungerar fint, men lider av att väckning sker via larm, vilket gör att JAG vaknar i en bra sömncykel, men personen som sover bredvid väcks brutalt utan hänsyn. Detta är såklart inte optimalt. Dessutom påverkas precisionen av att rörelserna bedöms efter hur rörelser sker i sängen, inte av mig. Så har man hund i sängen, så kan inte larmet känna skillnad.

Jawbone UP24 har en enkel funktion vad gäller sömnspårning och väckning. Man ställer in önskad sista väcktid i appen, och aktiverar sömnläge genom att hålla inne knappen på bandet när man ska sova, då ställer man in en sista-tid att väckas, och armbandet väcker då vid bästa tillfället inom 20-minuter från denna tid. Detta fungerar väl och är smidigt. Sömnspårningen tycks fungera väl, men jag har inget att egentligen jämföra med. Mer intressant är hur väl det fungerar med väckningen? Här får jag kanske svara med en anekdot. Första veckan jag hade min UP24 led jag av att sova uselt, jag sov nästan inget på nätterna. Jag var inte så trött, men jag tycktes aldrig sova riktigt. Tills jag insåg att det var en oväntat hög precision på väckningen, den väckte mig skoningslöst när jag sov som absolut minst – och således kändes det som om jag inte sovit alls. Efter att ha insett att detta var det som påverkade kändes det hela mycket bättre. Jag upplever precisionen vara mycket bättre än i appen jag använt tidigare, och handhavandet är enklare. En läcker detalj är att man kan använda tupplursfunktionen under dagen, och denna anpassar tupplurslängden automatiskt till hur väl man har sovit. Jag använder funktionen betydligt mer ofta än jag trott jag skulle göra.

Det finns ett stort urval med andra funktioner, som jag inte riktigt provat. Man kan ha sociala tävlingar med kompisar via appen, man kan få utmaningar och man kan se hur beteendet förändras över tid. Detta är säkert kul, men jag har inga UP-kompisar att prova med.

En av de funktioner jag uppskattar mycket är att det går att ställa in larm under dagen, dels för att påminna om mediciner etc., eller som i mitt fall, att påminna om när det är dags att börja förbereda sig för att gå och lägga sig. Detta är överraskande effektivt för att påminna mig om vad jag borde göra, samtidigt som det inte är irriterande.

Om jag då summerar min upplevelse av upp så är jag mycket nöjd. Den kanske inte gör mig mycket mer aktiv, även om jag kommer på mig själv ibland att jag gärna vill gå en längre promenad för att samla steg, men den tycks fungera mycket bra för att dels väcka mig, men också fokusera på att sova mer. Detta känns bra, och är det jag personligen främst ville uppnå med UP24an.

Även om det ÄR en pryl till, så tycker jag mycket om den. Jag rekommenderar den om du tycker att det är roligt med prylar, vill ha lite mer koll på dig själv. Samtidigt är det inte en billig pryl, så det är viktigt att du är förberedd på vad den kommer erbjuda dig för funktioner.

Uppdatering 2014-09-09

Så jag har släpat runt på UP24 ett tag och tänkte nämna kort mina erfarenheter. Först väl värt att nämna: Det håller rätt uselt. Mitt gick sönder efter 108 dagar. Klassiskt fel. Inga problem få nytt på garantin (Media Markt skötte sig väl) men ändå. Värt att nämna. Jag gillar dock bandet fortfarande skarpt. Det är bra med sömnen etc. Idag, 9 september, släpptes också en mjukvarouppdatering (firmwareuppdatering) av programvaran i själva bandet. Jawbone hävdar att detta ger dubbla batterilivet på UPen. Givetsvis har jag inte testat detta (jag har precis installerat det på bandet nu) men det är ju en stor grej om de lyckas få till dubbla batterilivet. Då är det ju överlägset konkurrenterna som i allmänhet erbjuder en vecka. Jag tycker dock att Jawbones utsaga om 7 dagar stämt ypperligt hittills, så jag har ingen anledning att tro att det ljuger om 14 dagar heller. Dessutom ska deras app bli mer öppen nu, för andra stegräknare, och det är ju käckt. 

Uppdatering 2014-11-09

Nu dog min andra UP24. Lämnade tillbaka till Siba, utan problem. Döden var nog delvis knuten till v 4.0 på UP-appen (som är värdelös och nästan helt utan att fungera) men bandet höll ungefär 100 dagar den här gången också. Då är jag ändå mycket försiktig med det, har det aldrig i duschen etc. Det deprimerande är att det är så många andra som har liknande problem. UP är ju fortfarande bästa bandet, men hållbarheten tragiskt dålig. Om du sla köpa, köp hos handlare som verkligen har bra support.

Gammalt Mediajox: Ett boktips på TV4

Jag blev inbjuden att tipsa om böcker på TV4 för något år sedan. Jag valde att tipsa om Pullmans fantastiska Mörka Materie-trilogi. För den intresserade finns klippet på youtube nu!

A Quick Review Of The Bestskinsever-Skin For The Ipod Classic.

So I got a new ipod classic 80 GB. Beautiful machine. In fact, beautiful enough to warrant me thinking about getting some kind of cover. I normally tend to frown upon using covers, as I see electronics as something that should be able to handle some abuse, and I don’t really frown upon small scratches. Therefore I’ve never used a cover or protection for my cell phones, and just a simple screen protector for my old Archos gmini 200. That screen protector is pretty horrible, but works. Got it for a dollar at a Radio Shack in SF, but it’s really nothing I’d like to recommend.

As the ipod is notoriously prone to scratches, I wanted to protect the whole thing. Covers where right out, as they make the ipod look ugly, and are bulky. Therefore a full ipod plastic cover sounded precisely what I wanted.

I did buy a “complete cover kit” from a Swedish store, called screenguard.se. As it turned out, this was far from a complete cover kit, as it only covered areas of the ipod, so I returned it and got my money back (nice company, by the way). Then I decided to order a highly rated cover, from abroad. There are basically two companies selling high class covers, www.bestskinsever.com and Shildzone. According to what I’ve read online, they both use exactly the same material, made by 3M, so the actual quality is the same. Shieldzone offers a warranty, and is three times more expensive, while bestskinsever is… cheap. Me, being… cheap, opted for the bestskinsever product. I ordered one complete protection set for the ipod, one skin for my PSP and a “DIY-skin” for future use. All in all it cost about $19 including delivery to Sweden. Delivery was surprisingly swift, less than a week. The covers arrived in an ordinary letter.

Application of the cover on the ipod was tricky. It requires some care in order to not mess it up. I did manage a decent result, but there are some slight bubbles that has not gone away, and sadly some dirt/bubbles on the screen itself. Nothing that really bothers me, but do note that application requires a bit of time, set an hour aside for it and you’ll probably have time to spare. Follow the instructions carefully, though, and use more water than you’d think in order to keep the parts “floaty” on the surface.

The end result is good, however. It gives the ipod a different look, somewhat more shiny, but it still looks quite nice. The level of protection should be more than adequate, according to other tests. I do think the scrolling is somewhat affected by the skin, as it doesn’t really feel the same as before, but it should be OK when I get used to it. The backside of my ipod managed to get scratched from lying in its original plastic cover, unused. Amazing. I should have gotten a skin as soon as I ordered the ipod.

All in all I am very happy, and would not hesitate to recommend bestskinsever.

The Process of Switching to a iMac

So, I’ve become fed up with the windows operating system. Or, well, perhaps not, but the lust for something different has been there for a long time now… A very long time. In fact, I decided to switch to OSX a long time ago, but decided to wait for the new model iMac. Which was massively delayed, sadly. But early this summer the new models were released, while I was in SF, actually, so I had a chance to check them out there. Beautiful machines!
I did order one late August, a 24″ with the 2.4 GHz processor (I did not really see the need for the 2.8) and the new, small, wireless keyboard. The keyboard was massively delayed, however, and according to apple I would have to wait for almost two months before I got the machine. Then, out of the blue, they informed me that the machine was shipped, and all I had to do was to wait a week for delivery.
The machine, however, was well worth the wait. It is simply stunning. Almost surreally beautiful, far more than my old PC. Which, honestly, is about as beautiful as a pile of plastic with lots of cables on it. As far as I can tell, the iMac is really quiet, but that probably is due to the fact that the PC is so loud…
Adapting to the OSX way of working was a surprisingly swift procedure, even if I had not used OSX at all before. Not that I know everything, but as it turns out I can do pretty much anything I need to do rather easily. Installing programs is quite easy and instinctive, and other than that, well, most software is either similar between the platforms, or usable enough.

There are certain things I like a lot about the iMac:
– Widgets. They are really useful, and implemented well with the Dashboard. In fact, I am writing this in a Widget that allows me to update my blog.
– The hardware. It is so nice. Simply a beautiful machine.
– Ease of use. Now, I am a pretty experienced user, mind you, but I do appreciate the simplicity. I am lazy, and really do not want to spend time to learn how to do mundane things.
– System wide spellchecking. That is – there is a possibility for spellchecking in almost all software. Nice.

Things I dislike
– The mighty mouse. Who designed that crap? Honestly, it is simply horrible to use. I lasted for all of 20 minutes using it, and don’t believe that I ever will try it again. I was under the impression that they had adapted to the critique they got in the beginning, but no. It simply sucks.
– There really aren’t as much software to OSX as there is for windows. Now, this is a good and a bad thing. There almost always, in my experience, is a piece of software that will do whatever it is you want to do, but in the Windows world, there probably is at least 10. So it all ends up with you having to do a bit more googling to find the software, but it will be there. And, limited choices aren’t always that bad. You don’t have to try a bunch of software to know what solution fits you. Sometimes this is frustrating, however. I tried to find software to convert videos to ipodplayable formats. And almost all hits where software for windows, EVEN among the recommended software on mac/ipod forums. Frustrating, but, there are software for the Mac too, so no biggie.
– I’ve had one case where the machine “hanged”, and stopped responding, forcing a reboot. There are some rumors about trouble with an upgrade, but I don’t really know. It happened once, will look into it if it happens again.

Things I will be doing
– Upgrading the machine to more memory. Will the 1GB that was included is quite enough for most small tasks (surfing, word-processing, etc.) it is obviously to little once one starts to play with virtual machines etc. Memory is quite cheap now, so I’ll be adding 2GB more ram.
– More hard disk space (for storage). Yeah, I like ample storage, so I’ll be adding a couple of external HDs. In fact, I choose not to upgrade the internal HD, not because of price (even though that was a factor) but because by keeping a small internal HD and storing other, less relevant stuff on external storage, I’ll be able to do system wide backups on an external hard drive. Will try that this weekend. Should be fun to see if it works.

I’ll update more in the future as I try stuff and learn about them. Up till this point it has been an overwhelmingly positive experience to switch.

En Uppdatering om Digisip i “Det Vilda”.

Jag har rest runt i USA i tre och en halv vecka och i stort sett enbart kommunicerat via Digisips lösning på min pocketPC.

Min PocketPC är en ganska billig, enkel modell (Dell Axim x3i) som dock stödjer wlan. Jag fick den för en spottstyver begagnad, inklusive tangentbord och extra batteri. Den är generellt sett horribel att surfa med, instabil, långsam och, uscha, men det funkar fint att läsa mail och skriva med tangentbordet. Och det går att köra digisipsprogramvara. Lämpligaste lösningen är att använda hörlurar och den suspekt bra inbyggda mikrofonen, men det går att använda som en vanlig telefon också, om man är böjd åt det hållet. Inget jag experimenterat mer med. Generellt sett verkar programvaran vara hyffsat stabil. Ibland segar handdatorn ner, men det är ett generellt problem, tyvärr, och jag vet inte om jag vill peka med fingret åt Digisip för det.  Jag kan reta mig en aning på att interfacet i programvaran är klumpigt, och att den inte hämtar alla kontakternas telefonnummer från adressboken, utan bara ett från varje kontakt, vilket gör en smidig lösning lite klumpig. Kanske är det jag som gjort fel? Nå, jag ringer inte direkt så många olika nummer, så det funkar fint med kortnumren.

Ljudkvaliteten beror såklart på bandbredden, men generellt upplevde jag den som duglig. Ibland när det var en väldigt välanvänd lina blev det rätt hackigt, men oftast var det ok. Jämförbar med Skype, tycker jag, men kanske lite mindre tolerant vad gäller dåliga linor.  Det som är den stora svagheten med IP-telefoni (jaja, SIP då) jämfört med Skype är att det är trixigare med brandväggarna. På de flesta ställen gick det utmärkt att ringa med Digisip, och även att bli uppringd. På en del andra gick det bara att ringa ut, och på ytterligare något gick det enbart att ringa ut och tala ut, men jag hörde inget. Allt beror såklart på brandvägg och routrar, men det är en aning frustrerande eftersom man inte kan göra så mycket åt det när man… lånar ett hittat wlan.

Förra USA-resan använde jag mycket telefonkort, som ju var billigt när man jämförde med att ringa med mobil eller liknande, men det kostade ändåså en tia för ett halvtimmes samtal. Med denna lösning blev det mycket billigare (någon krona bara, eller inget om man blev uppringd). Jämfört med telefonkorten tycker jag att kvaliteten var helt duglig, och på det hela taget är jag väldigt nöjd med lösningen. Det var överraskande smidigt, och det var oftast lätt att hitta accesspunkter. Enda jag verkligen saknar är att en lösning som är lite mer aggressiv på att hitta sig igenom brandväggar skulle uppskattas, men det är ju ett generellt problem för just SIP.

Eftersom Digisip är klart billigare än Skype för mig, så kommer jag nog fortsätta att använda det, både hemma och på resor.

Några Korta Ord Om Digisip

Jag fick för mig att prova Digisip igår. Startkostnaden är relativt rimliga 59 kr och det är ingen löpande månadsavgift för att ha ett ingående telefonnummer (vilket var stora lockelsen för mig). Man måste ringa för det man fyllt på inom ett år bara, har jag för mig. Funkar med andra ord som en kontantkortstelefon. Det finns två officiellt stödda programvaror man kan ladda ner, en till Windows och en till PocketPC, men eftersom det är en “riktig” standard de kör (SIP) så ska man kunna köra andra programvaror, och på andra plattformar också, om man är lite pill-vänlig.

Samtalskvaliteten är väl sådär. Rätt ok på PC, där hindras den mest av mitt crap-tastiska headseat, tror jag. Klart sämre på PocketPC, men då använde jag ju bandbredden från ett öppet nätverk när jag provade. Poängen är dock att det funkade. Bättre än vad iaf gamla Skype gjorde på min PocketPC, nya Skype har jag inte provat eftersom jag inte vill lägga in pengar i det när detta finns. Digisip är rätt billiga att ringa lokalt med, men dyra att ringa internationellt med jämfört med exempelvis bredbandsbolagets tjänst. För min del är dock portabiliteten av samtalen värt mycket, det är smidigt att kunna ringa från ett och samma abonnemang när jag reser och när jag är hemma. Stora smidigheten blir ju att ha ett in-telefonnummer. Om man önskar ha en “fast” telefon att ringa med, och bli uppringt till, så verkar Digisip vara ett bättre alternativ än Skype, eftersom det är billigare för just lokala samtal och för att kunna bli uppringd via. Om man ska ringa internationellt, med exempelvis Skypeout, verkar Skype fortfarande billigare. Dessutom är ju samtal mellan två skypeanvändare helt gratis, emedan man via digisip fortfarande betalar en uppkopplingsavgift.

Jag återkommer med mer när jag fälttestat hur det fungerar att ringa med PocketPC mer.

Movie Review: Oceans 13

“So… We’ll put a bunch of really famous guys (yeah, this is a guy-movie, the female lead is nowhere NEAR as famous as the male leads) and another bunch of kind-of-famous actors. And we’ll let them wear a bunch of designer clothes, cool gizmos and set it all in Las Vegas. And the rest will solve itself.”

“Don’t you need a script, Mr Rich & Crazy Producer, sorry, Mr Weintraub?”

“Quiet, you! The rest will solve itself!!!”

“Still, Sir, won’t the public demand an understandable story, some action, some romance, some comedy or even some excitement?”

“They didn’t demand any of those things in the previous movies, did they? As the normal audience is to dumb to understand even the most basic movie, it’s no use even to try to write a logic and understandable story”.

“But… what about the reviewers? Won’t they spot this obvious lame attempt at just earning money from celebrities?”

“No, and even if they do, we’ll make it blatantly obvious that we would like to bribe them, in fact, let’s make the suffering and later rich rewards of the reviewer an entire story arc!”

“You are brilliant, Sir!”

“Let’s get high and drive while intoxicated to celebrate my brilliance, the Hollywood way!”

Now, to be honest, I MIGHT have made up the conversation above. At least the last quite about brilliance and driving. But I have a feeling that the something along those lines must have been uttered at some time during the process of making Oceans 13. It is a horrible movie. To long, to dumb, to far from being even slightly reasonable. And such a HUGE cock-fest (I am referring to roosters, stop having such a dirty mind) that it is simply amazing that this kind of crap gets made at all, let alone on a major release.

Verdict: Don’t see. Seriously.  

Quick Watch Review: CASIO FELITE LWA-110DE-1

I don’t normally wear watches. In fact, ever since I started to carry a cell phone with me at all times, the need for a dedicated watch around my wrist have all but vanished. I still have a couple of old ones, most notably an old Certina titanium watch and a Sigma Pulse Measuring watch. The Certina is really nice and slim, but sadly quite lacking when it comes to features. Analog time and date, that’s it. The Sigma Watch has a bunch of features, but looks like a East-German copy of Casios ugliest watch. And I am not all that fond of its functions either. Probably gonna have to buy another sports watch at some time. One with bunches of laps and more specifically a good set of timers.

Still, after trying on ordinary watches for a while I found myself liking the concept. Not loving it, mind you, but the fact is that it is easier to look at a watch than to pull up a cellphone, especially while traveling. Oh, and yes, I like gizmos. So I wasn’t hard to convince.

I have always been quite found of watches that sync themselves to atomic time. I have two alarm-clocks that does that at home, and it is a neat function, that works really well, mostly. So I started to look for that function i watches. Junghans makes some that looks really good, but costs a small fortune. Casio have started to manufacture a quite large selection, but thos watches are huge. Far to big for my small arms. Serendipity lead me to check out local on-line auction site Tradera, and I found the Casio Felite LWA-110DE-1 there.

The watch looks quite nice. For a supposed ladies watch it is HUGE, for a male watch (according to current trends) it is quite small, but for my arms and hands it is a perfect size. I would call it unisex-size. The analog dials are easy to see, but it is notable that there is no dials for seconds, seconds are shown digitally only. The digital screen is inverted, making it look more discrete, and in my opinion, better. The current feel among watch-heads is that inverted displays are harder to see, so perhaps my feelings will change over time. For now, I like the look of the watch. The band is in polished metal. I find it to be a bit heavy, but that is something I’ll get used to rather quickly, I suppose. It does look nice, though.

When it comes to features the most apparent is of course the atomic time sync. It works automatic at nights, but can also be done manually. It takes a couple of minutes for the  watch to sync time, and it is notable that the atomic sync syncs both the analog and the digital time, something I did not expect it to do, so that was a nice bonus. It also have world time pre-programmed for a bunch of cities, useful when traveling,  as well as a stop watch (with just basic features) as well as a basic timer. And an LED-display light, day, date etc.

The set up was rather easy, you just needed to set up what time-zone you were in, and adjusting the band was not hard, although it demanded specific tools. Wearing the watch is a good experience (once again, the weight).

All in all I am quite happy with the purchase. I paid 385 Swedish Kronor for the watch, including delivery, which I think is a great price. The delivery from the seller (pak65) was speedy, and the packaging good.

Movie Review: Hot Fuzz

Hot Fuzz is a parodic movie, made by the same gang that made the wonderful Shaun of the Dead, and not to forget, “Spaced”, one of the better sit-coms in a long, long time. I was, however, more impressed with Shaun than this movie, even though it is a brilliant movie. While I do enjoy Simon Peggs performance, he isn’t really convincing as a top-cop, sadly. What is really brilliant is the sudden, and actually unexpected, turn into wonderful, violent mayhem that occurs a bit into the movie. There are some nice splatter-moments, to be sure, and a lot of parodic scenes, of course. All in all, a very good movie, but not quite up to what I expected.

Verdict: Must See