Posts filed under ‘In Swedish’

Recension av Garmin 920xt

 

 Ah, prylar. Föga överraskande för den som känner mig gillar jag prylar. Ett tag har jag snöat in mig på träningsklockor/gps-klockor. Senaste åren har jag gått igenom några stycken. Senaste köpet är en Garmin 920xt, som jag beställde samma timme den fanns att köpa på addnature i höstas. Recensionen har dock dröjt av lite olika skäl, mest beroende på att det kommit många uppdateringar. 

Först av allt: läs DC rainmakers recension om du vill veta mer om tekniken. Den är lysande. Kort version: 920xt är marknadens mest sofistikerade multisportsklocka nu. Coolt. 

Mina reflektioner

Det är en mycket bekväm klocka. Jag har supersmå handleder, men den är ändå bekväm och sitter bra. Jag sover med den på. Sömnspårningen är fånigt primitiv dock, men jag gillar funktionen mer som koncept. Träningsbiten är mycket bra. Den är snabb, exakt och skärmen går bra att läsa. Mitt stora problem med Fenix 2 var ju hur svårt det var att läsa skärmen. Inte så på 920xt. Batterilivet är mycket bra. Om jag inte använder gps klarar jag mig två veckor utan problem, med sporadiskt gps-användande funkar en vecka. Då använder jag alltid aktivitetsspårning och smarta notifieringar. Dessa visar sms, kalender, påminnelser etc i mobilen. Överraskande smidigt. Jag trodde jag skulle avsky det, men det är faktiskt mycket användbart. Alla tänkbara träningsfunktioner finns i klockan. Jag har provat simma, köra cykel inomhus, springa och massor med styrketräning. Det funkar kanonbra. Jag har egentligen inget att klaga på där, småsaker fixas hela tiden med mjukvarouppdateringar. 

Klockan stödjer också appar/widgets. Det finns dock en hel del begränsningar med dessa, och utvecklarstödet är fånigt litet. Liksom antalet nedladdningar. Superpopulära appar/widgets har kanske ett tusental nedladdningar, och det är oklart hur utvecklare ska kunna ta betalt. Således släpar utbudet, men vissa har släppts. Gissningsvis kommer detta ändras när plattformen mognar. Apparna är väsentligt mer sofistikerade än de suunto har, så potentialen finns där. Jag väntar själv på bra kalenderapp, och det dyker nog upp. Trevligt att möjligheten finns hur som helst. 

Så till nackdelarna

Det är en usel klocka. Den har förvisso klockfunktion, något som inte föregångaren hade, men den är superbasal. Världstid finns inte. Det krävs runt 20 klick för att ändra larmtid. Det finns inget stoppur av vanlig sort, eller timer. Timer finns som app, men det är ju absurt. Den kräver gps för att uppdatera tiden till lokal tid, även om mobilens klocka har ändrats, fast de är kopplade ihop. Bökigt när man reser över tidszoner och behöver uppdatera tiden och först kan köra det när man kommit utomhus. 

Men den kanske största problematiken är att Garmin släppt sin nya klocka, vivoactive. Den är tunnare, enklare, men har merparten av funktionerna. Och är billigare. Det är svårt att tydligt se vad som är de viktiga skillnaderna mellan dem för mig som konsument. Lurigt. 

Så, vad är min rekommendation? Tja, det är nog ingen tvekan att 920xt är den bästa multisportklockan nu. Om den är värd 2000kr mer än vivoactive vetetusan, det beror nog mest på hur seriös man är. Är jag nöjd? Ja. Detta är tveklöst bästa träningsklockan jag haft, och den blir stadigt lite bättre med uppdateringar. Fenix 3 verkar trevlig, och snygg, men för mig passade den inte så bra på armen. Suuntos klockor är fina, men saknar vibration, så de går bort för mig. Övriga aktörer på marknaden är inte seriösa nog, tyvärr. 

Men Apples iWatch då?

Det lär säljas massor med sådana, men för mig är den ointressant. Kan prata länge om det, men kortversionen är: 18 timmars batteriliv och inte vattentät. Just det. 18 TIMMARS batteriliv. På en klocka. Fånigt. Jag tycker en vecka är rätt kort egentligen. Ladda varje natt är otänkbart. Att den sedan inte går att simma med är ett skämt. Klart iWatch har en stor målgrupp, Apple lyckas alltid med sina saker, men som seriös träningsklocka är den helt enkelt ointressant. 

Advertisements

April 2, 2015 at 06:18 Leave a comment

Tankar om 5:2 (efter snart två år med fasta)

Detta inlägg skrev jag för mer än ett år sedan. Jag har gått igenom detta och uppdaterat något med kommentarer i kursiv text som är tillägg baserat på hur jag resonerar nu efter att ha fastat i snart två år. 

Jag har nu gått igenom 31 faste-dagar med 5:2. Under den tiden har jag lärt mig en del, och kommit på en del andra saker. Och i kursiv text är det tankar efter snart två år med fasta…
Jag vet att det finns en del nyfikenhet kring detta, så jag har tänkt att sammanställa detta nedan.

Vad är 5:2?
2 dagar i veckan äter du som man max 600 kalorier på en dag, som kvinna max 500.

(more…)

November 27, 2014 at 13:32 Leave a comment

Recension av Jawbone UP24

20140428-220915.jpg

Så, jag är stundtals lockad att köpa prylar. Överraskande va? En av de saker jag gillar är att mäta olika aspekter av mig själv. Det gör att jag r svag för pulsklockor etc., men också andra saker som kan användas för att mäta och dona med sig själv, vad som ibland kallas “Quantified self”. En enkel baspryl för detta är stegräknare. Jag har genom åren använt ett helt gäng med olika stegräknare, från enkla mekaniska Silva (som klickar varje steg man tar) till betydligt mer avancerade (Fitbit, med inbyggd höjdmätare och trådlös synk till datorn). Den stora nackdelen med dessa, enligt min erfarenhet, är att de är rätt trista. Visst, det är kul att se hur många steg man går, men, det är inte så användbart. Det påverkar inte mitt beteende. Dessutom tenderar det vara en pryl som ligger i fickan, i ett par byxor eller liknande, som kanske inte alltid kommer med. I alla fall jag tenderade att glömma mina stegräknare, och de led lite av ett fenomen jag kallar !ännu en pryl att hålla reda på”. Kul, ja, nödvändig, nej.

För ett par år sedan släppte designföretaget Jawbone sin “Up”. Det var en armbandsbaserad aktivitetsspårare, som också hade vibrationslarm och sömnspårning. Den första modellen hade katastrofalt mycket problem, och drogs tillbaka. Något år senare släpptes den i en ny variant, som förvisso höll bättre, men fortfarande led av samma designmässiga problem: Kommunikationen skedde via hörlursporten, varför man var tvungen att koppla enheten till iPhone via denna varje gång man vill få en statusuppdatering, uppdatera larmklockor etc. Massa pyssel.
Ytterligare senare släpptes den uppdaterade “UP24”, som numera använder blåtand av modernt snitt för att kommunicera med iPhone. Detta gör användandet oerhört mycket smidigare, och uppdateringarna sker mer eller mindre ständigt, i bakgrunden, hela dagen.
Denna släpptes nyligen i Sverige, och jag kunde knappt vänta!

Jag upplever att det är en snygg enhet, den passar runt armen, den stör föga (och jag tar bara av mig den när jag duschar, eller laddar den), vilket är en mycket viktig aspekt. Eftersom den alltid är runt armen så riskerar jag egentligen inte att glömma den.
Jag tycker att kommunikationen med min iPhone fungerar väl. och batterilivet är helt ok (ungefär en vecka mellan laddningarna).
Den klarar således det fundamentala kravet på en aktivitetsspårare: Den är enkel och stör inte. Jag behöver inte lägga engagemang på att se till att den kommer med.

20140428-221055.jpg

Hur väl spårar den aktivitet då? Tja, jag har ingen aning om hur exakt den mäter steg. Egentligen är jag inte så enormt bekymrad över hur exakt den mäter (fast jag normalt är tokig i exakt mätning) eftersom den är smidig för att mäta när jag är aktiv. Vilket ju är vad jag vill ha i detta fall. Man kan också lägga in träningspass etc. manuellt, men detta leder då enbart till en uppskattning på kaloriförbrukning.
Överlag bedömer jag stegräknandet fungerar väl. Jag har inget att klaga på där, i alla fall.
Mitt större intresse, och mitt främsta argument för varför jag köpte UP24an, är sömnspårning och intelligent väckarklocka, dessutom via vibration.

Detta är värt att utlägga något kring. De flesta andra vanliga väckarklockor ringer vid en exakt tid – utan att ta hänsyn till vilken fas du är i sömnmässigt. Det finns vissa som spårar sömncykler, men dessa är antingen dyra prylar, eller ypperligt fungerande appar. Jag har själv använt appen Sleep Cycle till iPhone långt mer än 1000 nätter nu (tror jag). Man lägger sin iPhone brevid sig i sängen och startar appen. Denna app fungerar fint, men lider av att väckning sker via larm, vilket gör att JAG vaknar i en bra sömncykel, men personen som sover bredvid väcks brutalt utan hänsyn. Detta är såklart inte optimalt. Dessutom påverkas precisionen av att rörelserna bedöms efter hur rörelser sker i sängen, inte av mig. Så har man hund i sängen, så kan inte larmet känna skillnad.

20140428-221419.jpg

Jawbone UP24 har en enkel funktion vad gäller sömnspårning och väckning. Man ställer in önskad sista väcktid i appen, och aktiverar sömnläge genom att hålla inne knappen på bandet när man ska sova, då ställer man in en sista-tid att väckas, och armbandet väcker då vid bästa tillfället inom 20-minuter från denna tid. Detta fungerar väl och är smidigt. Sömnspårningen tycks fungera väl, men jag har inget att egentligen jämföra med. Mer intressant är hur väl det fungerar med väckningen? Här får jag kanske svara med en anekdot. Första veckan jag hade min UP24 led jag av att sova uselt, jag sov nästan inget på nätterna. Jag var inte så trött, men jag tycktes aldrig sova riktigt. Tills jag insåg att det var en oväntat hög precision på väckningen, den väckte mig skoningslöst när jag sov som absolut minst – och således kändes det som om jag inte sovit alls. Efter att ha insett att detta var det som påverkade kändes det hela mycket bättre. Jag upplever precisionen vara mycket bättre än i appen jag använt tidigare, och handhavandet är enklare. En läcker detalj är att man kan använda tupplursfunktionen under dagen, och denna anpassar tupplurslängden automatiskt till hur väl man har sovit. Jag använder funktionen betydligt mer ofta än jag trott jag skulle göra.

Det finns ett stort urval med andra funktioner, som jag inte riktigt provat. Man kan ha sociala tävlingar med kompisar via appen, man kan få utmaningar och man kan se hur beteendet förändras över tid. Detta är säkert kul, men jag har inga UP-kompisar att prova med.

En av de funktioner jag uppskattar mycket är att det går att ställa in larm under dagen, dels för att påminna om mediciner etc., eller som i mitt fall, att påminna om när det är dags att börja förbereda sig för att gå och lägga sig. Detta är överraskande effektivt för att påminna mig om vad jag borde göra, samtidigt som det inte är irriterande.

Om jag då summerar min upplevelse av upp så är jag mycket nöjd. Den kanske inte gör mig mycket mer aktiv, även om jag kommer på mig själv ibland att jag gärna vill gå en längre promenad för att samla steg, men den tycks fungera mycket bra för att dels väcka mig, men också fokusera på att sova mer. Detta känns bra, och är det jag personligen främst ville uppnå med UP24an.

Även om det ÄR en pryl till, så tycker jag mycket om den. Jag rekommenderar den om du tycker att det är roligt med prylar, vill ha lite mer koll på dig själv. Samtidigt är det inte en billig pryl, så det är viktigt att du är förberedd på vad den kommer erbjuda dig för funktioner.

Uppdatering 2014-09-09

Så jag har släpat runt på UP24 ett tag och tänkte nämna kort mina erfarenheter. Först väl värt att nämna: Det håller rätt uselt. Mitt gick sönder efter 108 dagar. Klassiskt fel. Inga problem få nytt på garantin (Media Markt skötte sig väl) men ändå. Värt att nämna. Jag gillar dock bandet fortfarande skarpt. Det är bra med sömnen etc. Idag, 9 september, släpptes också en mjukvarouppdatering (firmwareuppdatering) av programvaran i själva bandet. Jawbone hävdar att detta ger dubbla batterilivet på UPen. Givetsvis har jag inte testat detta (jag har precis installerat det på bandet nu) men det är ju en stor grej om de lyckas få till dubbla batterilivet. Då är det ju överlägset konkurrenterna som i allmänhet erbjuder en vecka. Jag tycker dock att Jawbones utsaga om 7 dagar stämt ypperligt hittills, så jag har ingen anledning att tro att det ljuger om 14 dagar heller. Dessutom ska deras app bli mer öppen nu, för andra stegräknare, och det är ju käckt. 

Uppdatering 2014-11-09

Nu dog min andra UP24. Lämnade tillbaka till Siba, utan problem. Döden var nog delvis knuten till v 4.0 på UP-appen (som är värdelös och nästan helt utan att fungera) men bandet höll ungefär 100 dagar den här gången också. Då är jag ändå mycket försiktig med det, har det aldrig i duschen etc. Det deprimerande är att det är så många andra som har liknande problem. UP är ju fortfarande bästa bandet, men hållbarheten tragiskt dålig. Om du sla köpa, köp hos handlare som verkligen har bra support.

April 29, 2014 at 07:15 18 comments

7-minutersworkouten. En vetenskapligt bevisad, minimal, träning

Ni vet hur alla vill erbjuda mirakelträningspass, som bara tar några minuter, som ändrar ditt liv, ger dig bamsiga muskler, en tvättbräda, en finare partner, snabbare bil, gladare barn, och bara tar 15 minuter om dagen? Men ändock har vi en massa otränade människor. Märkligt…

Självklart så har ju de som forskar inom träning också funderat på detta. Och forskat. På sistone har det skrivits en del om den så kallade 7-minutersworkouten. (Fast den tar 8 minuter, mycket märklig felbenämning).

Diverse bloggare misstolkar glatt denna studie till att handla om att man nu “bevisat” en optimal workout, och att 8 minuter räcker. Så är inte riktigt fallet. Vad man har bevisat är att det är en effektiv träningsmodell, som ger både kondition och styrka på en kortare tid än ett längre träningspass som innehåller kondition och styrka separerat. I passet jobbar man med enkla övningar, man växlar mellan muskelgrupper, och man gör både dynamiska och statiska övningar. Eftersom man jobbar i följd med korta pauser (10 sekunder för att växla övning) så blir det dessutom en variant av HIIT (dvs. högintensiv träning). Detta ger också konditionsträning samtidigt som det ger styrketräning. Det krävs inte heller någon utrustning, förutom golvyta och en rimligt stabil stol. Notera att för att nå en högre nivå av träning behöver man kanske upprepa sekvensen mer än en gång (forskarna talar själva om att man ska göra den två till tre gånger).
Här kan man möjligen ha en något längre paus mellan sekvenserna för att återhämta sig lite mer, och således orka ytterligare ett pass (min teori). När väl passet slutat vara utmanande för dig, kan du antingen göra fler omgångar, eller göra övningarna jobbigare (använd exempelvis motståndsband/remmar, eller gör jobbigare varianter på övningarna).

Självklart gäller sedvanligt sunt förnuft. Det kan vara klokt värma upp om du tänker köra fullt ut, det kan vara klokt att stretcha, och hör med läkare etc. innan du kastar dig ut i detta om du har sådana förutsättningar att detta behövs. Lyssna på din kropp.

Nedan finns en bild över flödet i de övningar som görs. Du gör alltså 30 sekunder av varje övning, följt av 10 sekunders vila, och byte av övning. Stående för sig är övningarna inte jättejobbiga, men eftersom tempot är högt och vilan kort, blir det sammantaget rätt jobbigt redan med en vända. Sidoplankan (sista övningen) är lite oklar hur den genomförts. I ljudfilen säger jag till att man kan växla efter 15 sekunder (vilket är rimligt om du kör en omgång). Kör man två omgångar kör man lämpligen 30 sekunder först på ena sidan, och nästa omgång på andra sidan.

En rimlig träningsmängd här är att göra detta pass 3 gånger i veckan, och gärna med en tvådagsvila vid ett tillfälle. Alternativt varannan dag. Det beror ju lite på hur du vill använda den, och din egen träningsnivå. Du blir ingen Arnold av denna, oavsett hur många omgångar du kör, men den ger hälsosammare kropp och bättre kondis.

Eftersom det kan vara komplext att ha ordning på timing och vilken övning som ska ske, så har jag gjort en mp3 där jag säger vilken övning som ska ske, tiden, pip och nästa övning. Den är inte direkt som en amerikansk, peppande, workoutvideo, men snarare kliniskt effektiv. Den är dock framförallt användbar, och fri för alla att använda, gratis. Sprid gärna denna länk när/om du tipsar andra om detta.
Låt mig också gärna veta vad ni tycker om den, och träningen!

Här finns mp3-filen att ladda ner
Högerklicka och välj “Save as” eller “spara som”.

20130604-093042.jpg

June 4, 2013 at 08:33 5 comments

Nu börjar även Sverige få terror-rädsla och satsa på skydd där vi behöver det minst

Det börjar röra på sig vad gäller rädslan för inhemsk terrorism! Regeringen har tagit fram en ny “terrorplan”, där det talas om den ökade inhemska aktiviteten. Taimour sprängde sig själv till döds (och misslyckades med sitt dåd), och “fem män” greps efter att ha planerat ett attentat mot Jyllands-Posten. Framförallt så skedde Breiviks ofattbara dåd. I dessa tre exempel så dödades sammanlagt 78 personer (varav en i Sverige). För att adressera detta ska då regeringen:

  • Ta fram nationell handlingsplan mot våldsbevakande extremism.
  • Öka resurserna till SÄPO.
  • Öka samarbete med och stöd till andra länder.
  • Mer pengar och finansiering till Finanspolisen för att förhindra terrorfinansiering.
  • Särskild bestämmelser om hemliga tvångsmedel.
  • Tydligen vill man också minska sekretess för att få en effektivare samverkan mellan myndigheter.

(S) tycker inte riktigt att dessa åtgärder räcker, på grund av den ökade hotnivån.

Terror är ett väldigt tacksamt område att arbeta mot, eftersom det knappast finns mer än någon enstaka extremist som är motståndare till att minska mängden terrordåd. Problemet med hela diskussionen är att man gör antagandet att Sverige:

  1. Faktiskt drabbas av terrordåd
  2. Kan förhindra de terrordåd vi drabbas av

Här är tyvärr verkligheten ett bekymmer.

Låt oss börja med det första antagandet: Sverige drabbas av terrordåd

Förvisso kan vi se att terrordåd sker hos våra grannländer, och vi ska absolut inte naivt tro att terror inte är en mobil verksamhet vilket jag argumenterat för tidigare, men vi har sedan 1942 (dvs de senaste 70 åren)  haft sammanlagt fem personer som dött av terrordåd i Sverige. (Jag känner väl till att vi hade ett dåd 1940 också då fem människor dog, men någonstans får man dra en gräns för hur lång tid man går tillbaka). Detta låga tal beror helt säkert delvis på att vi faktiskt har väl fungerande myndigheter och organisationer, som gör ett gott jobb. De publicerar inte mycket information om exakt vad de gör, av förståeliga skäl, men jag tror vi kan anta att de hindrat ett flertal mer eller mindre lösa planer. Gott så. Men ett viktigare konstaterande är att terrorism i Sverige, historiskt sett, är oerhört osannolikt att drabbas av. I själva verket har ingen svensk dött av terrorism alls under en livstid, förutom då en terrorist. De som dog under ambassadockupationen i Stockholm 1975 var två västtyskar och två västtyska terrorister.

Det är alltså viktigt att vi väldigt noga inser att vi stiftar dessa nya lagar, och för denna diskussion, på grund av ett fenomen som inte dödat en enda svensk, icke-terrorist, i Sverige, under en livstid.

Jag är väl medveten om att vi absolut inte kan basera våra nuvarande skydd på vad som har hänt, utan på vad vi tror kommer hända. Vi har också svenskar som drabbats av terrordåd utomlands, och det är självklart tragiskt, men knappast något lilla Sverige har realistiska möjligheter att förhindra, annat än via viss samverkan med utländska underrättelsetjänster. Det samma gäller till viss del terrordåd riktade mot utländska intressen i Sverige, vilket också är oerhört svårt att adressera underrättelsemässigt.

Det andra antagandet: Vi kan förhindra de terrordåd vi drabbas av

Egentligen en enkel diskussion. Vi drabbas inte av några terrordåd, så kanske är vi väldigt bra på att förhindra dem enligt diskussionen ovan. Men om vi ser det som drabbade Norge som ett exempel på något som skulle kunnat drabba Sverige (det tycks ju vara den sortens dåd som är “inne” att tala om nu), står vi inför en olycklig situation. Dådet i fråga har vad som kan kallas en… post-modern struktur. Den terrorism vi är ”vana vid” har en viss central organisation och en enhetlig agenda. Det är dåd som i allmänhet sker i samarbete mellan flera individer, och det finns en komplicerad infrastruktur bakom som ordnar finansiering, transporter, vapen, sprängämnen, etc. men också i allmänhet en ideologisk kärna som skapar och sprider budskap. Den norske terroristen tycks ha gjort allt detta själv. Bortsett från att det visar en omfattande bredd i kompetens (om än ej fullt så imponerande som en del tycks tro – tack vare vår svenska värnplikt torde tusentals svenska män fått utbildning som gett liknande grunder för våldsutövande) så leder det också till en mycket större problematik: Hur denna sorts dåd kan förhindras? Den ”gamla” terrorismen kommunicerar, spänner över flera individer, och har komplexa nätverk bakom sig. Det är dessa vi kan finna, identifiera, avlyssna och spåra. En person som är tyst är oändligt mycket svårare att finna. För att finna dessa potentiella gärningsmän krävs så radikala integritets- och metodförändringar, och en så ökat misstänksamhet mot de avvikande, att samhället skulle drastiskt förändras. Det är något vi (troligen) inte vill. Och troligen inte behöver. Det Norska dådet var oerhört, men det är också extremt ovanligt.  Den dystra sanningen är att vi inte kan bekämpa denna sorts gärningsmän utan att förlora. Vårt bästa vapen är att se till att de inte uppkommer, genom att ha en nyanserad och korrekt rapportering, där pekpinnar och skällsord undviks i så hög grad som möjligt. Vi kommer inte lyckas med piskan, men vi kan lyckas bättre med moroten.

Vad borde vi göra då?

Terror är spännande. Lite filmkänsla. Och det väcker känslor. Folk blir rädda. Det är bra för både media och politiker. Alla är engagerade. Men, det är ett exempel på totalt galen riskvärdering. Vill vi verkligen jobba med att skydda mot något som är oerhört farligt, som dödar drivor med svenskar, och som årligen kostar ungefär lika mycket som Sveriges bistånd? Då ska vi förhindra fallolyckor. Det görs såklart inga rafflande Jack Bauer-filmer med hårdföra, muskliga män som bekämpar fallolyckor, men det är vad ni alla borde vara rädda för. 300 000 svenskar skadas varje år (jo, trehundratusen), kostnaden för samhället är 22 miljarder per år. 1600 svenskar dog 2010 i fallolyckor. Och olyckorna fortsätter öka. Låt oss sätta siffrorna i perspektiv. En (oerhört primitiv) beräkning ger att under de senaste 70 åren har 112 000 svenskar dött av fallolyckor. Ungefär motsvarande hela Örebros befolkning. Ingen av terrorism.

Det dör runt 90 000 personer per år sammanlagt i Sverige, vilket gör att fallolyckor är något som strax under 1 av 50 kommer dö av, något grovt räknat. Det dör 4 gånger fler årligen av fallolyckor än i trafiken. Men det skrivs nästan aldrig om det. Vi har inte en “Fallskyddsmyndighet”. Nollvision för fallolyckor. Vi har inte heller en nationell fallskyddshotnivå (kanske borde den vara röd?) som meddelar oss hur många som riskerar dö av fall idag. Vi talar nästan aldrig om det. Det är… inte sexigt. Men, det skapar massor med lidande, det är dyrt och det är farligt. På riktigt. Men än viktigare är at det faktiskt, tillskillnad mot mycket terrorism, går att förhindra. Med enkla, billiga och effektiva medel. Som halkskydd, som handtag i duschen. Som fixar-Malte. Som att ta bort lösa sladdar och mattor. Eller att aktivera de äldre och se till att de äter bättre mat. Inte direkt åtgärder som är kontroversiella, som inkräktar på våra individuella friheter, eller som saknar positiva bieffekter, eller hur?

Slutsatser

Vi kan alltså fortsätta med att stifta ständigt mer inskränkande lagar, göra medborgare oroliga, och ropa på hårdare tag, för att komma åt ett problem där ingen (oskyldig) svensk har dött de senaste 70 åren, eller försöka lägga resurser på ett problem som under samma period har dödat över 100 000 människor. Att lägga så oerhört mycket fokus på terror, och nästan ingen på något som dödar fyra svenskar om dagen, är för mig genuint upprörande. Så, vill du göra en riktig hjälteinsats? Köp ett halkskydd dina äldre släktingar/vänner kan ha i duschen, eller se till att hjälpa dem sätta upp gardiner etc. Och se till att prata om fallolyckor. De behöver all uppmärksamhet de kan få!

Lite kommentarer

Jag väljer ett specifik fenomen att jämföra terrorism med här. En nästan lika intressant jämförelse vore den “organiserade” brottsligheten, som är synnerligen aktiv vad gäller uppmärksammade dödsfall i Sverige nu. Det tål att skrivas en separat artikel om det. Få samhällsproblem är dock så enkelt identifierbara som fallolyckor, och så pass ekonomiskt effektiva att göra insatser för. Att minska den organiserade brottsligheten är extremt komplext och svårt, emedan halkskydd är praktiskt taget gratis att installera. Den ekonomiska hävstången i att arbeta mot fallolyckor, för att inte tala om hävstången vad gäller mänskligt lidande, torde vara större än något enskilt annat samhällsproblem, möjligen undantaget tobak (som sägs kosta runt 26 miljarder per år) och alkoholens och drogernas kostnader, som räknas till omkring 30 miljarder per år. Dessa samhällsproblem har vi dock mängder med människor som jobbar med på olika nivåer. Så är inte fallet med fallolyckor. Ett annat bra exempel hade varit suicid, som tyvärr skördar oerhört många liv, men som även det är mycket komplext. Där bedömer jag också att arbetet till viss del kommit längre än med fallolyckor.

Jag vill också noga påpeka än en gång att det inte går att skydda sig inför framtidens dåd genom att se på vad som har hänt historiskt. Men det är viktigt att reflektera kring vad vi gör, och vad vi får för skyddsverkan per insatt krona.

February 14, 2012 at 18:11 Leave a comment

Kort om terrorism, statistik, och “europols statistik om terrordåd” etc…

Det cirkulerar runt lite statistik från “Europol” på Facebook där man anger att andelen muslimska terrordåd i Europa skulle vara 0,4 %, måhända för att på något vis dämpa eventuella anti-muslimska rörelser som en reaktion på helgens tragiska terrordåd:

Terrordåd i Europa 2006-2009 enligt Europol:
Totalt antal: 1770
Islamic: 6 (0.34%)
Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist: 1596 (90.17%)
Left Wing: 106 (5.99%)
…Other/Not Specified: 62 (3.50%)

Jag vet inte riktigt hur “Europol” har räknat bland sina siffror, men lite statistikundersökning hos “The Worldwide Incidents Tracking System” ger en radikalt annorlunda bild som kan vara intressant att lyfta fram. Först en kort förklaring om vad WITS är:

“The Worldwide Incidents Tracking System is the National Counterterrorism Center’s database of terrorist incidents.

According to NCTC definition, terrorism occurs when groups or individuals acting on political motivation deliberately or recklessly attack civilians/non-combatants or their property and the attack does not fall into another special category of political violence, such as crime, rioting, or tribal violence”

Här är det solklart att de täcker en ganska bred definition av vad som skulle kunna räknas som terrordåd, men samtidigt någon som jag tror många skulle hålla med om. Det är också en statlig databas, vilket torde skänka en viss legitimitet över det hela. Jag säger inte att dessa är en absolut, opartisk, sanning, men det är i alla fall en synnerligen intressant datakälla.

En enkel sökning i deras databas som omfattar 71,327 incidenter över gärningsmannakarakteristik ger nedanstående tabell:

Här framträder en intressant bild. Globalt står då vad som kan räknas som muslimsk terror för 17835 attacker under perioden (dvs ungefär 25 % av den totala terroraktiviteten). Samtidigt står de för 139037 offer (34 % av alla som drabbats av terrorister). Offer här är alltså personer som dödats, skadats eller kidnappats. Givetvis påverkas oerhört många mer. Nu ska man också vara på det klara med att det finns VÄLDIGA poster här med icke-religiöst tillskrivna dåd (36058 dåd och 145248 offer tillhör gruppen “Unknown”) så det finns av naturliga skäl en stor osäkerhet här. Att muslimska terrorister skulle stå för några hundradelar av alla terrordåd som utförs i världen är i alla fall inte sant. Jag har faktiskt spenderat lite tid med att läsa om de terrordåd som skett under perioden, och en av de mest framträdande faktorerna är dock att det är en period som varit, vad gäller terrordåd, ganska lugn i Europa.

Om inte annat så är alltså tidsperioden i Facebookmeddelandet bekvämt vald, eftersom man då elegant utelämnar det stora terrordådet i London (7/7 05) som kostade 56 människoliv liksom de mycket obehagliga bombningarna i Madrid 2004, som också utfördes av islamiska extremister (191 döda). Samtidigt väljer man i den angivna statistiken att fokusera på absoluta antal terrordåd, inte dess relativa effekt. Det är ett väldigt bekvämt sätt att resonera (som jag försökt undvika ovan genom att redovisa antal offer enligt statistiken).

Ett annat sätt att uttrycka sig skulle vara att nämna att bland de 10 största (i antal döda) terrordåden i modern tid så ligger muslimska extremister bakom minst sex, och är misstänkta för det sjunde. En intressant kontrast mot “Europol” siffrorna är ju att högerextrema aktivister knappt existerar i den globala statistiken, men de nämns först inom “Right Wing Ethno-Nationalist and Separatist”. En ganska bizarr gruppering, då högerextrema står för ungefär 1 / 10 000 del av den globala sammanlagda mängden dåd och 1 / 33582 av de totala offren. Att jämföra med sekulära/politiska/anarkister som står för 16458 dåd och 103 209 offer (1/4 av de totala offren). Om alltså högerextrema ens skulle finnas med i den statistiken borde de definitivt inte nämnas först, av rent kommunikativa skäl. Nu särredovisas inte vänsterextrema aktivister i WITS statistik, men vänsterextrema är, om jag nu bollar lite med siffrorna, tio gånger mer aktiva i bara Europa, än vad högerextrema är i världen. Här skulle man lätt kunna föra ett resonemang kring att högerextrema är helt ofarliga och harmlösa, eftersom de bara står för 0,0001 % av alla terrordåd, globalt. Så, räck upp en hand nu alla som tycker att högerextrema rörelser är helt ofarliga och harmlösa? Ingen? Föga överraskande. Statistik är ett lurigt redskap i dessa sammanhang, och ska användas med försiktighet och förnuft.

Vad vill jag nu säga med detta inlägg? Nej, jag är vill inte slänga bensin på någon allmän hets mot muslimer. Givetsvis så är inte alla muslimer terrorister, den totalt överväldigande delen av alla muslimer är inte det minsta terrorbenägna etc. etc. Men när man börjar tala om terrordåd och etnicitet är det viktigt att dels ha en historisk utblick, dels ha lite respekt för de händelser som faktiskt har skett även på nära plats, i vår nära historia.

Precis lika illa som det är att försöka spä på motsättningar är det att försöka skyla över fakta och statistik. Det är också relevant att sätta lite siffror på det hela. Det har alltså blivit 402 989 offer globalt under de senaste sex åren i terrordåd. Oturligt nog så har alltså Sverige inkluderats i dessa siffror. Vi ska känna en ödmjukhet inför den utmaning vi alla har att kommunicera med alla som  har radikala och våldsförhärligande ideal, oavsett vilken ideologi, religion eller politik de har i grunden. Vi ska spendera tid i samtal, men också vara orubbligt fasta i vårt motstånd. Men vi kan bara adressera detta tillsammans.

En uppdatering efter några kloka kommentarer. Jag borde såklart ha länkat till Europol-rapporten. Jag vill också påpeka att jag inte dömer ut Europol, som med stor säkerhet är synnerligen kompetenta personer, eller har trott att rapporten inte existerat. Vad jag dömer ut är det okritiska återberättandet av lösryckta siffror som sägs komma från Europol. Daniel Fairchild har gjort en klok sammanställning, där han visar att siffrorna inte ens stämmer med Europols. Någon har behandlat siffrorna i facebookmeddelandet på ett ganska oärligt sätt. Nu gör dock inte detta att den islamska terrorismen ökar, tvärt om minskar den. Dock ska man komma ihåg att dels har perioden valts på ett sätt som sannerligen gynnar statistiken, dels är det i sak meningslöst att diskutera antal terrordåd om inte antal offer räknas med, eftersom terrordåd är en ganska bred terminologi. Att läsa Europols rapport är att se att Spanien och Frankrike, med starka inhemska terrorrörselser och separatister, totalt dominerar statistiken för Europa. Samtidigt påpekar Europol med all önskvärd tydlighet att den Islamistiska extremismen fortfarande är ett stort hot i Europa.

“In spite of the fact that only one attack was committed in the EU, Islamist terrorists still aim to cause mass casualties…”

Rörande kommentaren från MissMian angående om man kan se vilket land som drabbats, så ja, det kan man absolut. Och det är helt rätt att den absoluta majoriteten sker i konfliktzoner. Jag är lite kluven till konceptet att fokusera för mycket på detta dock. Med den logiken kan man, när man har så oerhört få datapunkter som i fallet Sverige lätt ledas till att dra knepiga slutsatser. Som att 100 % av all terrorism i Sverige är islamistisk och att andra hot saknas.

För den som vill se en bild över var terrordåd sker, har jag lagt upp en bild här.

Även kommentaren kring vad som räknas som terrorism är jag böjd att se som ett problem. Uppenbarligen påverkas det av vem som utför det. Jag har svårt att se att terrorister alls ser sig själva som just terrorister, snarare ser de sig som frihetskämpar etc. Att dra in USA/Israel och imperialism etc. gör dock diskussion nästan omöjlig.

Marcus påpekar helt korrekt och klokt att jag blandat ihop terminologin något i texten ovan, vilket jag nu har redigerat. Tack.

Så, vad vi ser är att terrorismen är ett globalt fenomen. Det är oerhört mycket större än enstaka fanatiker, men det är en aning oärligt (och farligt) att enbart fokusera på vad som sker på nära håll. Att räkna antal incidenter och inte jämföra med antal offer är också lurigt. Och, ja, att blint lita på redigerade siffror som kommer från “någon på facebook” är inte rätt väg att gå. Det är värt att sätta sig in lite i frågan, om man nu har en agenda med de siffror man glatt och okritiskt citerar.

Personligen tror jag dock att det är en farlig väg att först börja se på vilken grupp terroristen hör till, och sedan fundera på varför. Det är knappast en produktiv väg. Det är viktigare att fokusera på varför folk, oavsett vilken bakgrund de har, börjar tycka att det är klokt och bra att döda och svårt skada oskyldiga.

December 13, 2010 at 23:25 15 comments

Tankar om valet

Vi kan nu se hur valet har gått. Egentligen inga stora överraskningar, men det är ju glädjande att se att Sverige förändrats och inte länge är centrerat kring ett parti och en ideologi. Nu rör vi oss till ett nytt Sverige, som jag tror är positivt. Tyvärr verkar sd följa med på den resan, vilket är olyckligt.
På ett mer personligt plan så är jag tacksam, och ödmjuk, inför det förtroende jag fått i form av personkryss. I skrivande stund över 200 till riksdagen, allt är inte räknat än.
Spännande!

September 22, 2010 at 08:53 Leave a comment

Older Posts


RSS My twitter updates

  • An error has occurred; the feed is probably down. Try again later.

Subscribe to my blog using RSS

Categories

RSS Things I recommend reading now

  • An error has occurred; the feed is probably down. Try again later.

Right now:

http://www.google.com/reader/shared/06955654654748484932
September 2017
M T W T F S S
« Oct    
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
252627282930