Ny pryl: AlphaSmart Neo

Det finns för mycket val, och för mycket distraktioner. Jag är säkert inte den första, eller enda, som har tänkt så förut, men på sistone har jag börjat inse att distraktionerna i sig är ett problem. Jag älskar min ipad, men jag kan inte med gott samvete påstå att den hjälper mig bli mer produktiv. Den är däremot otroligt bra på att hjälpa mig att konsumera och kommunicera. Det är naturligtvis extremt bra i vissa fall, men det är inte en rimlig utmaning att sätta sig och skriva längre texter på en iPad. Möjligen kan jag tänka mig att skriva mail på den, men inte ren text. Laptops är en trevlig variant som är ack så mycket bättre på att mata in text, men det följer med en svans av problem på de enheterna. Batteriet måste laddas, de är tunga, osmidiga och, tja, handen på hjärtat är mängden distraktioner enbart marginellt mindre. Jag minns dock med glädje hur jag skrev merparten av min avhandling sittandes med min gamla IBM X40 i knät i min recliner. Men världen har gått vidare (och den datorn är numera tyvärr en övning i frustration att använda). Självklart finns det dock alternativ. Jag skriver den här texten på ett av dem – en nyinköpt AlphaSmart Neo, som jag hittade till ett trevligt pris på Blocket. Neon är en dator som egentligen är framtagen för användning i skolmiljö, och som stöd för människor med behov av lite extra stöd. Den räknas som ett godkänt hjälpmedel här i Sverige. Efter lite nätsökning såg jag dock att NEOn är synnerligen populär bland författare/skribenter i USA också. Neon har nämnligen egentligen inga funktioner. Eller, rättare sagt, den har bara de mest nödvändiga funktionerna. Det gör den till en mycket speciell maskin. Neon har en liten skärm (tänk snickersstorlek) som är monokrom, utan grånyanser. Minnet är på facila 512k. Den kan alltså lagra 512 000 tecken, totalt, fördelat på 8 filer. Den har några få “appar”, miniräknare och stavningskontrol. Den har inte touch, wlan, minneskort, filmvisning, mp3-spelare, spel, nätsurfning – inget. Egentligen kan man enbart mata in text. Och, här kommer poängen, man kan göra det riktigt, riktigt bra. Det är ett kanontangentbord, skärmen är väl läsbar, minnet nog för vanlig text, och kanske framförallt, batterilivet är… 700 timmar. Jupp. Sjuhundra timmar. På tre vanliga batterier (AA). Med andra ord behöver man aldrig fundera på att ha med laddare, sitta nära ett vägguttag eller liknande. Det är bara att skriva. Dessutom startar den upp på ett par sekunder, och att ha direkt tillgång till åtta olika filer är också smidigt. 

Nu är detta såklart inte en maskin för alla. Egentligen är den ganska dyr i Sverige (nypris ärunt 4000 kr), den kostar med andra ord betydligt mer än en Netbook, som kan ack så mycket mer. Den har heller inga bonusfunktioner, så det är inget man köper för att kunna göra mer saker än just en. Skapa text. 

Min tanke med denna maskin är att börja använda den mer. Att anteckna på den, att skriva på lite tänkta artiklar, noveller och, bara generell text, som aldrig blir av att jag skriver på annars, då jag egentligen bara direkt hamnar framför att svara på mail, att läsa en intressant artikel eller något annat. Kanske blir jag mer produktiv, Kanske blir jag irriterad på fenomenet “YAD”, det vill säga Yet Another Device, men kanske blir jag också äntligen lite produktiv rörande skapande av text igen. Det blir intressant att prova!

Efter att ha suttit under en trevlig och intressant föreläsning i två timmar och antecknat med den, blir jag allt mer entusiastisk. Det är inga distraktioner, bara innehåll och tangentbord. Dessutom är det ett oerhört bra tangentbord att skriva på, det liknar de gamla IBM Thinkpadtangentborden i känsla. Charmigt (och högljutt), således. 

Advertisement